Grattis till mig på nittonårsdagen...

Ha ha... jag fick visa leg på systemet... min första spontana reaktion - som jag också gav uttryck för: "Skojar'u?"... hon svarade att hon inte skojade och jag fick hala fram körkortet... jag tittade på henne och följde hennes ansiktsuttryck... hennes leende vreds i ett sån't där leende när man inte vill visa att man ler... ett sån't där lite pinsamt leende... så grattis till mig... med otvättat hår ser jag tydligen väldigt ung ut... jag som föddes för så här lång tid sedan... trettiosex år... sex månader... en vecka... två dagar... fyra timmar... femtiotvå minuter...

***

Härnäst på dagordningen står "Eat, pray, love"... eller som den heter på svenska... "Lyckan, kärleken och meningen med livet"... inte mycket i den svenska översättningen som stämmer med orginaltiteln... ja ja... jag hade tänkt läsa boken... men liksom inte hittat den... eller rättare sagt har jag gång efter annan glömt bort den... men filmen damp ner i brevlådan för lite drygt två veckor sedan... så den ska jag se nu... kanske läser jag boken senare... när jag hittar den... tror t.o.m. det är en så'n däringa bok jag vill läsa på orginalspråk också... ska kolla om jag kan hitta den... återkommer med en recension efter filmen...
***
Har sett filmen nu... det som gjorde mest intryck på mig... måste nog säga färgerna... hur de varma och kalla färgerna kompletterade varandra genom hela filmen... hur de ljusblå/turkosa dörrarna i en scen fullkomligt flöt ihop med väggarnas terrakottaröda färg på samma gång som de stod ut från omgivningen... att lyckas med det... det är konst... hur husen i en annan scen liksom flätades ihop med varandra genom att bara luta kameran... eller när de smala gränderna leder till en central plats där kameran rör sig runt huvudkaraktären... hur vesporna i samma scen korsar varandras väg men aldrig möts... och hur fan lyckas man få en grön sparris att se sensuell ut... kort sagt... det som gjorde mest intryck på mig var nog det - och detta är nog mitt eget ord - "filmografiska"... storyn är inte heller helt fel... fast jag har lite svårt att tro på den... även om filmen bygger på en av författaren självupplevd period... och jag måste också säga att Julia Roberts faktiskt är bra i filmen... stör mig dock på en sak som inte har ett dugg med storyn att göra - varför i helvete har hon stelopererat överläppen... men hon är duktig... det kan inte nå'n ta ifrån henne... och i den sista tredjedelen av filmen... "love"-delen... får man se henne mer naturlig... man kan faktiskt ana hur hon får fräknar och flammig hy i solen... och det där med "falsa magra"... det stämmer nog även på en stor stjärna som henne... dock inte så iögonfallande... kläderna var välskurna...

Sammanfattande betyg... av fem stjärnor får den fyra... klart bättre än godkänt... men nådde inte riktigt ända fram... ok... fyra och en halv...