Idag har jag...

Lagat mat... spagetti och köttfärssås... frusit in fem matlådor... ätit en jätteportion... och... hör och häpna... diskat efter maten... inte illa va'... va'då... tänker du nog... diskat efter maten... självklarhet... men... nä... det är inte så jävla självklart... inte när man... som jag... faktiskt har levt de senaste fyra åren med en läkemedelsinducerad depression... för mig är det faktiskt en stor grej... att faktiskt orka laga mat en vardag... och att diska efteråt... det är jättestort... riktigt jävla jättestort... men... nu är det över... nu har jag slutat med den medicinen... jag fattar bara inte hur det kunde ta så jäkla lång tid för mig att faktiskt fatta att jag inte skulle må så där... men nu är medicinen utsatt... och ingen är gladare över det än jag... ikväll ska jag dock börja med en ny medicin... som ska ersätta den utsatta medicinen... och gissa om jag kommer känna efter...